Fartfantomen Kajsa Kling
© Klas Rockberg och Scanpix

Intervju: Fartfantomen Kajsa Kling

Kajsa Kling är alpina landslagets främsta fartåkare och tävlar i både störtlopp, super-G och storslalom. För Aktiv Träning avslöjar hon hur hon gör för att bli snabbare utför pisterna i vinter då VM i Sankt Moritz är huvudmålet.

9 februari 2017 av Henrik Lenngren

Kajsa Kling

  • Ålder: 28 år.
  • Bor i: Umeå
  • Familj: Pojkvän, hund, mamma, pappa, fyra syskon.
  • Äter: Det mesta förutom selleri, brysselkål och koriander.
  • Dricker: Bubbelvatten.
  • Kör: Audi.
  • Ser på tv: Midnattssol.
  • Läser: Den stora verklighetsflykten.
  • Drömmer om: Skidåkning i världsklass och lediga dagar i stugan.

Inför säsongen siktade du på att hitta en bättre stabilitet i din åkning. Upplever du att du har hittat den där optimala aerodynamiska positionen som du har letat efter?

– Jag är i alla fall på ganska god väg. Samtidigt måste jag fortsätta nöta så att det sitter i ryggmärgen. Vid högre hastigheter är det viktigt att hålla ihop så att inte bröstkorgen tar upp för mycket vind.

Vad har du och din österrikiske farttränare Kurt Mayr finslipat på i övrigt?

– Hur jag tar mig an terräng och hopp så att jag jobbar framåt istället för att bli stillastående. Han är duktig på smådetaljer och på att analysera, det har hjälpt mig otroligt mycket.

Hur är det att gå in i ett tävlingsår där du vet att ett VM i Sankt Moritz väntar runt hörnet?

– Det blir som en krydda. Mästerskap överlag finns alltid med någonstans i bakhuvudet: det är det man kämpar lite hårdare för. Även om alla träningspass och tävlingar dessförinnan ska genomföras på bästa möjliga sätt, så adderar ett VM extra spänning till det hela.

Men är det inte svårt att tagga till i den vanliga tävlingslunken när det mesta går ut på att formtoppa sig till världsmästerskapet?

– Det är svårt att toppa någonting egentligen. Jag kan toppa mig i fysisk form men det är svårt att toppa det tekniska. På sätt och vis är ju VM en vanlig tävling också – samtidigt som det inte är det. Ett VM är trots allt större på alla sätt, det är fler åskådare och mer runt- omkring ett mästerskap som gör att det blir någonting helt annat.

Hur jobbar du för att komma så väl mentalt förberedd som möjligt?

– För min del handlar mycket om erfarenhet. Jag har varit på en del mästerskap och vet nu att jag inte behöver lägga så mycket fokus på allt som händer runtomkring, med all uppståndelse och betydligt mer mediatid. Nu försöker jag ta vara på varje tävling inför VM och få med mig så mycket självförtroende som möjligt i ryggen. Det gäller att ha en klar plan vad man ska göra när man väl kommer dit.

Kan du visualisera dig själv på toppen av prispallen och med den svenska nationalsången som ljudkuliss?

– Det är klart, det är det som driver mig framåt. Men egentligen jobbar jag inte så mycket med visualisering utan utgår från skidåkningen; att åka så bra som möjligt och få ut maximalt av varje tävling. Men visst måste man kunna se sig själv vinna för att kunna vinna.

Ifjol noterade du sju topp tio-placeringar. Om man jämför Kajsa Kling i år med Kajsa Kling då, känner du dig mer rutinerad och mer acklimatiserad i världstoppen?

– Jag tycker nog att jag var acklimatiserad redan ifjol, men jag har finslipat detaljer och blivit tryggare både i åkningen och i mig själv som person. Det är lättare att överföra det jag gör på träning till tävling, det är enklare att ta med de saker jag gjort bra. Jag känner mindre tvivel och mer självtillit. Tidigare har jag haft viss brist på just självtillit, framför allt för att jag har saknat flera delar tekniskt, mentalt och taktiskt. Nu litar jag på mig själv på ett helt annat sätt.

Du har sagt att du tidigare har åkt bra på träning men trott att du ”har behövt göra något extra på tävling”. Men nu har du hittat ett koncept som funkar?

– Ja, jag vet att det jag gör på träning räcker väldigt långt, jag behöver inte tänka eller göra på annat sätt bara för att jag bär en nummerlapp. Det blir aldrig fullt lika avslappnat som på träning men jag har lärt mig att överföra spänningarna till något positivt.

Du kom trea i Lake Louise – men kände att du hade mer att ge. Och efter femteplatsen dagen därpå var du ”irriterad”. Är du en sådan som aldrig blir riktigt nöjd?

– Ja, det skulle jag nog säga. Man måste tänka så för att bli bättre. Det är skillnad att vara nöjd och att nöja sig. Man kan vara nöjd för dagen men ändå hela tiden jaga bättre resultat.

Efter 26 år i Åre valde du ifjol att flytta till Umeå. Vad säger du till dem som tycker att man som alpin landslagsåkare bör bo i Åre om man ska kunna hävda sig i den absoluta toppen?

– Det håller jag inte med om. Jag är den enda som är därifrån som är med i världscuplaget just nu – så det stämmer nog inte riktigt. På den här nivån är jag ju aldrig hemma, jag tränar på andra ställen och är inte i behov av de backarna under säsongen när jag ändå är ute och reser så mycket.

Anja Pärson tog den senaste svenska segern i störtlopp i italienska Tarvisio i mars 2011. Vad talar för att du själv står näst på tur?

– Min starka strävan. Jag är som sagt inte den som blir nöjd med en tredjeplats. 

Läs också

Kanske är du nyfiken på ...

Påverkar sommarträningen din träning?

Vi rekommenderar

Hittade du inte det du söker? Sök här: