Ultra-löpning: extremlopp för motionärer

Extremlopp för motionärer

Musiken hörs först. Det som började som ett svagt, rytmiskt dunkande, förvandlas för varje steg som tillryggaläggs till en tydlig melodi. Först rytmen, sedan basen och nu bjällror och sång.

”Jingle bell, jingle bell, jingle bell rock”… låter det medan vi springer iväg i mörkret och passerar en upplyst vätskestation där en jultomte med stort skägg och träskor bjuder på glögg och pepparkakor.

Även om vi sammanlagt har löpt hundratals motionslopp är detta inget som någon har stött på tidigare. Det är juni, årets kortaste natt, och även om vädret inte är det mest sommarlika så är julen inte det första man tänker på. Men så kan det vara i ultraloppet Coast2Coast, som går från västkusten till östkusten på Jylland. Här är det inte mycket som är normalt.

Coast2Coast arrangerades första gången 2012. Sedan dess har deltagarantalet ökat snabbt, och numera deltar nästan 4 000 motionärer fördelade på en rad olika sträckor som utgår från Skallerup Klit på västra sidan till Palmstranden i Fredrikshamn på östra.

Coast2Coast är ett bra exempel på en ny typ av ultralopp som dykt upp de senaste åren. Man skulle kunna kalla dem för ”ultra light”, eftersom det rör sig om lopp över långa sträckor och ofta i svårframkomlig terräng. Men samtidigt så vänder de sig till en annan typ av löpare än de tunna, spensliga, vältränade typer som annars brukar vara vanliga på sträckor längre än maraton. Dem hittar man också på startlinjen, men där finns också massor av vanliga motionärer som vill mäta sina krafter med något annat än vanliga motionslopp. 

Vad är ett ultralopp?

Det som gör loppet på Nordjylland till ett ultralopp är distansen. Som ultralopp räknas alla lopp som är längre än ett maraton, dvs. längre än 42,2 km.

Oftast tävlar man på någon av dessa fyra ultra­distanser: 50 km, 50 miles/80 km, 100 km eller 100 miles. Men det finns också massor av andra distanser att välja på, och till skillnad från vanliga motionslopp som ofta genomförs på varvbanor, så löps många ultralopp från punkt till punkt. En underkategori av ultralopp är tidslopp. Då löper man inte en viss distans, utan man tävlar om vem som kan löpa längst inom en viss tidsgräns. Loppen pågår ofta i 6, 12, 24 eller 48 timmar och löps normalt på korta varvbanor.

Ultratrenden kommer som så mycket annat från USA. Bl.a. visar den senaste utgåvan av Running USA:s årsrapport, som undersöker allt möjligt gällande amerikansk löpning, att 50 km är den tävlingsdistans som lockar flest motionärer just nu. Och även härhemma pekar mycket på att de ultralånga loppen blir allt populärare.

Förutom Coast­2­Coast så arrangeras det massor av ultralopp runt om i de nordiska länderna – inte minst här hemma där Skövde Ultrafestival är en riktig höjdare när det gäller ultralöpning. Gemensamt för alla ultralopp är att de är tuffa utmaningar, men att de är klart överkomliga om man har tränat bra och kanske sprungit maraton någon gång. 

Glöm tiden, fokusera på upplevelsen

I USA betraktas ultralöpningstrenden i hög grad som ett na­­tur­ligt nästa steg i den utveckling som löpningen har genomgått sedan den andra stora löparboomen ägde rum under 00-talet. Först skulle vi löpa 5 och 10 km, sedan halvmaraton och maraton och nu gäller alltså ultra. Men behovet av att hela tiden löpa längre är bara en del av förklaringen bakom det ökade intresset för ultralöpning. Enligt Johan Steene, som har vunnit flera internationella ultralopp och är ordförande i svenska kommittén för ultradistanslöpning (KUL), är ultralöpning något helt annat än de vanliga löpdistanserna:

”Även i Sverige har vi en en starkt stigande trend av deltagare i ultradistanslopp, främst trail. Orsakerna är förmodligen många. Ultralopp upplevs ofta mer familjära. Man får vara ute länge i naturen. Det är inte samma tävlingshets och konkurrens mellan löparna. Jag gissar att många tycker det är skönt att inte tävlingstiden blir så viktig, utan prestationen ligger i att genomföra sträckan. När information sprids om detta vill fler testa sina gränser. Det verkar vara mer spännande än att kämpa för en bättre tid på maraton.

De som testar ultralöpning ser ut att komma ur alla åldrar och klasser, både motionär och elit. Det är en växande sport som verkar tilltala många.”

Mindre jobbigt än maraton

Och den mindre målinriktade inställningen smittar av sig på hela kulturen gällande ultralöpning. Medan löpning i allmänhet är en prestationssport, är ultralöpning mer en upplevelsesport. Det är bara för en liten elit som det handlar om att komma först.

Så även om ultralöpning låter elitinriktat, är det definitivt något som vanliga motionärer mycket väl kan hålla på med. Självklart ska inte en nybörjare som nyss har löpt sitt första 5 km-lopp springa ett ultralopp. Men erfarna motionärer som har tränat i några år och som har löpt halv- eller helmaraton, kan mycket väl pröva en längre löpsträcka.

Många upplever faktiskt att det är lättare att löpa ett ultralopp på 50 km än ett maraton. Det beror på att belastningen på kroppen varierar mer under ett lång­lopp i terrängen. Man går t.ex. under vissa banpartier och pauserna vid energistationerna är längre.