21,1 saker du tänker på under ett halvmaraton

Med sina 21,1 kilometer har halvmaraton blivit en av de populäraste sträckorna bland motionslöparna. Det är inte lika tufft som ett maratonlopp, men ändå så pass hårt att man får bekänna färg på allvar och hinner tänka en massa tankar längs vägen. Kanske känner du igen några av dem här?

1 km. Så var vi i gång, och det känns superbra! Jag skulle kunna löpa för evigt!

2 km. ”It’s the eye of the tiger, it’s the thrill of the… oh… la la la la!”

3 km. Okej, 21 kilometer är faktiskt rätt långt. Men det känns bra att jag redan har löpt… tre?!?

4 km. Påminner mig själv om att dricka försiktigt ur pappmuggarna medan jag löper, så att jag slipper springa resten av loppet med klibbig sportdryck i ansiktet.

5 km. Usch och fy. De där energigeléerna smakar lika dåligt som de brukar!

6 km. Total energiboost! Flytta på er! Jag kan flyga!

7 km. Sju kilometer! Härligt! Då återstår det bara … 14!?! Shit, det är rätt långt!

8 km. Argh! Jag blev precis passerad av en 85-åring och en kille som var utklädd till en varmkorv!

9 km. Var är han i den blå t-shirten, som jag har legat i rygg på sedan starten?!? Har jag passerat honom? Eller har han dragit ifrån mig? Har han kanske öppnat för hårt och gått in i väggen, eller… närå, han löper precis vid sidan av mig. Då är jag lugn.

10 km. Halvvägs! Nästan i alla fall. 10,1 km kvar. Snart bara 10. Det innebär att om jag löper fem sekunder snabbare per kilometer från och med nu, så har jag fortfarande råd att tappa en per kilometer och ändå slå mitt eget rekord. Men jag kommer ju också att öda lite extra tid vid vätskestationerna. Hmm, jag får nog räkna på det där en gång till…

11 km. Hmm, vad ska jag skriva på Facebook när jag har kommit i mål? Och hur får jag med både medaljen och mitt ansikte på en selfie? Jag kan kanske bita i den? Ja, det är ju genialt!

12 km. Vem har skruvat upp temperaturen? Jag är rätt säker på att det inte var 92 grader varmt, när jag vaknade i morse.

13 km. Jag ser ut som en galning i ansiktet och är insmord med en klibbig blandning av svett och energigeléer. Och ändå finns det folk som räcker fram händerna för att göra high five?

14 km. Vatten! Vatten! Vatten!

15 km. Varför löper alla mot den första vattenmuggen vid vätskestationerna när det finns massor av plats längre fram? Och varför gör jag samma sak?

16 km. Finns det inte en risk att låren kan explodera när de värker så mycket som de gör nu? Och vad kan hända med fötterna?

17 km. 17 kilometer?!? Jag måste ha löpt tre kilometer sedan 16-kilometersskylten. MINST!

18 km. Jag visar upp mig för andra klädd i strama nylonkläder. Jag svettas, stönar och spottade precis mot en åskådare när jag löpte förbi. Vad är det för typ av människa jag har förvandlats till?

19 km. Wow, vad åskådarna är uthålliga. Jag har lust att krama alla jag ser!

21 km. Jag kan se mållinjen!

21,1 km. Mål! Jag! Klarade! Det! Hit med en banan! Och hit med lite vatten? Och framför allt – hit med min medalj!