Kraven på muskelstyrka är generellt högre för en cyklist än för en löpare. När man cyklar snabbt måste lårmuskulaturen generera mycket kraft för att få pedalerna att gå runt, och det gör att muskelfibrerna växer i diameter. Detta gäller i synnerhet när man spurtar och accelererar, men också under tempolopp tvingas benmusklerna jobba hårt. Även om man kanske inte kan tro det, så blir ”trycket” mot underlaget mycket lägre när man springer.
Det finns studier som visar att de bästa löparna i stort sett inte skjuter ifrån alls, utan bara lyfter foten snabbt från marken. Lårmusklernas kraftpåverkan är därför främst inbromsande och kopplad till landningsfasen. Ju bättre löpekonomi man har, desto mindre blir denna påverkan. Därför minskar också kravet på muskelstyrka i takt med att man blir en bättre löpare.