En mulen morgon, sommaren år 1919, stod cyklisterna startklara i Grenoble inför den 11:e etappen av Tour de France. Det var en svår tid. Många vägar var förstörda efter första världskriget och det var brist på mat och andra förnödenheter. Också på cykeldelar. För att cyklisterna skulle kunna trampa iväg ut på sträckan hade Tour de France-arrangören samlat ett antal cykelfabrikörer till ett syndikat: en fabrikör levererade däck, en annan levererade hjul, en tredje kläder osv.
Cyklisterna körde därför på likadana cyklar och var klädda i likadana grå tröjor. Inför den 11:e etappen låg den mycket populäre fransmannen Eugène Christophe i täten av loppet. Han hade tidigare varit lätt att känna igen på sin stora Asterix-mustasch. Den hade han nu rakat bort och tävlingsledningen bestämde sig därför för att förse honom med en tröja, så att han skulle synas tydligt för publiken längs sträckan.
Den gula tröjan fick sin färg efter en sporttidning
Henri Desgrange, grundaren av Tour de France, tillika chefredaktör för sporttidningen l’Auto, meddelade läsarna den 19 juli 1919:
”Jag har nu på morgonen överräckt en snygg gul tröja till den tappre Eugène Christophe. Vi kommer att få se en intensiv kamp om att inneha denna tröja.”
Den gula ledartröjan fick sin färg efter tidningen som trycktes på gult papper – tidigare hade den cyklist som ledde loppet endast burit en armbindel. Ledartröjan fick också initialerna HD efter grundaren av touren, Henri Desgrange.
Det florerar rykten om att belgaren Philippe Thys fick en gul ledartröja redan år 1914, men vägrade att köra i den eftersom den gjorde att han syntes tydligare för konkurrenterna. Det var dock inte förrän just denna morgon, i Grenoble i juli år 1919, som cykelsporten officiellt fick sin mest åtråvärda trofé.
För övrigt slutade den som först fick nöjet att bära ledartröjan, den annars rätt otursförföljde Christophe, på tredje plats sammanlagt detta år, och han fick aldrig vara med om att vinna loppet.
