I årtionden har det varit en ständigt återkommande diskussion om det är bäst att springa snabbt eller att springa långt för att få så bra kondition som möjligt.
Och ännu en gång pekar en forskningsstudie på att konditionen utvecklas mest när man springer snabbt. I en studie från universitetet i Trondheim med 40 manliga studenter som tränade måttligt delades deltagarna in i fyra grupper.
Grupp 1 löpte med 70 procents intensitet, grupp 2 med 85 procents intensitet och grupp 3 med 90–95 procents intensitet i 47 gånger 15 sekunder med 15 sekunders jogg emellan. Den fjärde gruppen löpte också med 90–95 procents intensitet, men i 4 minuter följt av 3 minuters jogg – totalt 4 gånger. Samtliga deltagare disponerade sina krafter på samma sätt varje gång.
Resultatet blev att grupp 3 och 4 uppnådde de bästa resultaten på respektive 5,5 och 7,2 procent. Däremot blev det ingen signifikant förbättring för grupp 1 och 2. Förklaringen anses bero på det faktum att hjärtats storlek (slagvolym) tydligt ökade i bägge grupperna som löpte med den högsta intensiteten – men inte i de två andra grupperna. Kort sagt betyder studien att om man är i måttligt god form så räcker det inte bara att springa längre och med samma intensitet och hastighet dag efter dag.
Det behövs en ökning av intensiteten och hastigheten för att man ska få en tydlig förbättring av konditionen. Det uppnås bäst med intervallträning.
Är man däremot i dålig form kommer man redan efter några få veckor att förbättra syreupptagningen, bara genom att komma i gång och springa i ett lugnt eller måttligt tempo.