Tävlingsskor – som också kallas lättviktsskor – är inte lika slitstarka som vanliga mängdträningsskor. I stället har man sparat på materialen för att skorna ska väga så lite som möjligt.
Tävlingsskor
passar särskilt bra till intervaller och tempopass samt 5 km- och 10 km-lopp. Där kan man tjäna en del tid; 2–5 sekunders tidsvinst per km är inte orealistiskt. Det varierar dock från löpare till löpare.
Lättviktsskor är inte gjorda för att springa långt i eftersom det sliter för mycket på t.ex. vader och höfter på grund av den minimala stötdämpningen. Men under korta motionslopp och intervallpass kommer du att få ett lyft om du springer i ett par lätta tävlingsskor.
Skorna kan också ge en viss psykologisk effekt. Värm t.ex. upp inför ett motionslopp i dina vanliga löparskor och byt till lätta tävlingsskor innan starten. Det känns som att byta från en Skoda till en Ferrari.
1: Hälkappan på tävlingsskor är lägre och inte lika hård. Det sänker vikten, men innebär mindre komfort och stabilitet i skorna.
2: Mellansulan är tunnare och hårdare än i vanliga träningsskor. Det gör skorna lättare, men det går ut över dämpningen och pronationsstödet.
3: Vikten är det som allt handlar om. Medan vanliga träningsskor väger 300–400 gram, väger tävlingsskor ofta bara cirka 200 gram.
4: Yttersulan är bara i begränsat omfång försedd med ett slitstarkt gummi. Det gör skorna lättare, men mindre hållbara.
5: Ovandel. Tävlingsskornas ovandel är varken särskilt mjuk eller bekväm. Den är oftast tunn och hård.
