
Passform: Skon sitter nästan som gjuten på foten.
Funktion: Skon är, och uppför sig, som en äkta hybrid. På gott och ont.
Kvalitet: Konstruktionen och materialet är mycket bra.
Slutsats: Med XR Crossmax har Salomon siktat in sig på att göra en sko som både fungerar i och utanför terrängen. Det målet har de nästan lyckats nå. Men våra testrundor visar dock att inte ens de franska skospecialisterna kan upphäva fysikens lagar.
Pris: 1 400kr.
Salomon XR Crossmax
För många löpare innebär ett löppass i terrängen inte bara att man springer utanför allfarlederna. Det handlar ofta om ett kombinationspass där det bjuds på både flacka grusvägar, knöliga stigar och kanske lite asfalt. Exakt den kombinationen har franska Salomon haft i åtanke när de utvecklat sin hybridsko, XR Crossmax.
I likhet med bilindustrins suv-modeller har man tagit fram en sko som klarar sig både i och utanför terrängen. Det låter kanske perfekt, men det innebär också en risk för att ”suv-skon” hamnar mellan två stolar och faller igenom både på väg till skogen och ute i naturen.
Som en av världens ledande tillverkare av trailskor och annan utrustning för friluftsaktiviteter vet Salomon självklart vilka krav som ställs på ett par bra löpskor. Och nya XR Cross max gör heller ingen besviken.
Det är tydligt att konstruktörerna i sin strävan att ta fram en sko som ska fungera bra på asfalt inte har glömt att det är i skogen som skon verkligen får bekänna färg.
Innan man ger sig ut och springer ska dock skon knytas fast på foten. Och det visade sig vara ett nöje! Foten glider lätt och smidigt in i skon, och med ett drag i snabbsnörningssystemet så sitter skon perfekt på foten. Den suveräna passformen beror i hög grad på kombinationen av en bekväm innersula, en välstoppad plös och inte minst en ovandel som helt saknar sömmar. På det området får skon högsta betyg.
När man är ute på löprundan märks det också snabbt att Cross max är en sko som kommer att uppskattas av snabba löpare. Den rätt lätta vikten, den suveräna passformen och den kraftiga sulan som klöser sig fast i underlaget ger en effektiv framåtdrift. Åtminstone så länge underlaget inte är allt för tufft. För i leriga backar –.speciellt när man löper nedför.– och på stigar med stenar och rötter så visar skon en del svaghetstecken.
Mönstret i hälen är anpassat till väglöpning och därför saknas det rätta greppet som gör att man kan bromsa in när underlaget är riktigt halt. Och eftersom det har varit nödvändigt att förse skon med stötdämpande element i sulan – för att underlätta asfaltspassagerna.– blir skon lite högre och därmed instabilare. Och det går ut över stabiliteten i fotleden. Samtidigt är sulan så pass vridstyv att man tappar lite av känslan med underlaget.
Inget av det betyder något på vanliga skogsstigar, men det visar hur Salomon har kompromissat för att skapa en allroundtrailsko. Hur står det då till med asfaltsegenskaperna, som ju skon också ska ha? Tja, de är godkända men inte mer. Jämfört med en traditionell landsvägssko är stötdämpningen lite väl hård, och de kraftiga dubbarna rullar inte lika smidigt fram över asfalten som man är van vid från andra löpskor, som t.ex. Asics Kayano eller Nike Pegasus.