10 löparmyter som nya rön sticker hål på artikel
© Aktiv Träning

10 löparmyter som nya rön sticker hål på

Löparvärlden är full av halvsanningar. I nya numret tittar vi närmare på en rad seglivade löparmyter – och vi kan lova att forskningen tar hål på de flesta av dem. Få en försmak på artikeln här.

12 augusti 2019 av Lasse Lyhne

10 löparmyter som nya rön sticker hål på

1. Löpning är den bästa bantningsmetoden 

Vill du gå ned i vikt ska du börja springa. Löpning är enligt många den mest effektiva – och kanske enda – vägen att uppnå viktminskning. Det är emellertid en myt som inte håller i verkligheten. 

För det första gäller det rent generellt att man måste titta närmare på det man äter för att kunna gå ned i vikt. Och det är lättare att minska energiintaget än att öka energiförbrukningen. 

Om du t.ex. vill förbränna 1 kg fett på en vecka, så kan det ske genom att du skippar godis och kaffebröd och sparar rödvin, läsk och kaffe latte till helgen. Om du istället vill få bort lika mycket vikt genom att löpträna, behöver du springa ca 10 mil (om du väger 70 kg). 

Det är en övermäktig löpmängd för de flesta. Träning är dock ett viktigt inslag i helhetsbilden för att gå ned i vikt, men kombinera gärna löpning med styrketräning, cykling eller simning. 

2. Stretchövningar lindrar värk 

Nej. Precis som att du inte ska stretcha för mycket inför en löprunda, så bör du heller inte göra det efteråt. Efteråt är muskler och senor trötta och slitna, och drar du ut dem för mycket riskerar du att förvärra små bristningar och blödningar som träningen har förorsakat. 

Innebär det då att stretchning bör undvikas helt? Nej inte alls, men för löpare är smidighet inte alltid till nytta. Strama senor ger bättre stabilitet runt lederna och är mer elastiska. Många kan dock ha nytta av att jobba med smidigheten i höftböjarna. 

Där är många ofta stela och en ökad smidighet där ger mer dynamiska och aktiva benlyft. Kör smidighetsträning de dagar då du inte löptränar – eller efter dina lugna löprundor.

3. Löpning kan ge artros 

Under en vanlig milrunda tar du 7 000–8 000 steg, och vid vart och ett av dessa steg utsätter du benen för en belastning motsvarande 2,5–3 gånger din egen kroppsvikt. Det belastar fotleder, knän och höfter, och löpare får därför oftare artros än ickelöpare. 

Ja, så kan det låta, men det förhåller sig faktiskt tvärtom. I en stor metastudie från 2017 tittade forskarna på sambandet mellan löpning och artros, och man kom fram till att löpare hade tre gånger mindre risk för att utveckla artros än ickelöpare. 

Löpning var faktiskt – i kombination med att förebygga övervikt – den viktigaste faktorn för att slippa få artros. Teorin är att belastningen på lederna stimulerar brosket och gör att detta förblir starkt och tåligt.

Läs om alla myter i nya numret av Aktiv Träning som finns ute nu.

Aktiv Träning nummer 8
© Aktiv Träning

Läs också

Kanske är du nyfiken på ...

Vad använder du främst för att mäta din träning?

Vi rekommenderar

Hittade du inte det du söker? Sök här:

Rekommenderas till dig